« Tillbaka
Av 440 anmälda kom 327 start. Detta år provade vi med 2st startgrupper som slogs ihop till en grupp efter 12t (Nykvarn)
Rutt: Start 21:00 vid Sjöhistoriska museet i Stockholm > Södertälje > Nykvarn > Mariefred > Stallarholmen > Strängnäs (24t) > Eskilstuna > Kvicksund > Västerås > Enköping (48t) > Hjälsta > Sigtuna > Kallhäll > Sjöhistoriska museet i Stockholm (72t) och så vidare på varv 2.
Resultat 1-20
- Richard Andersson, Sverige, 81 tim 00 min
- Agne Truss, Sverige, 81 tim 00 min
- Fredrik Holst, Sverige, 76 tim 10 min
- PerOla Axelsson, Sverige, 56 tim 44 min
- Björn Ohlsson, Sverige, 50 tim 05 min
- Christer Janzon, Sverige, 48 tim 20 min
- Niklas Yjord, Sverige, 48 tim 20 min
- Anders Jungefors, Sverige, 48 tim 20 min
- Angelo Törnblom Welander, Sverige, 45 tim 08 min
- Mikael Anderson, Sverige, 36 tim 32 min
- Tomas Sjölander, Sverige, 34 tim 46 min
- Bjørn Fliflet Johannessen, Norge, 32 tim 26 min
- Olof Modin, Sverige, 32 tim 21 min
- Charlotta Sahlström, Sverige, 32 tim 18 min
- Stephen Claw, Storbritannien, 32 tim 02 min
- Mohamed AbuBaker, Sverige, 32 tim 02 min
- Stefan Jonsson, Sverige, 30 tim 46 min
- Kim Karlsen, Sverige, 30 tim 42 min
- Per Nordström, Sverige, 30 tim 32 min
- Linda Nordmark, Sverige, 30 tim 30 min
Bevakningen hade vi 2017 via Facebook.
Fotrally IK på Facebook
Summering av 2017
Av de 450 som anmält sig kom 327 st till start. Kanske skrämde det utlovade regnet bort några, vem vet, men de som kom till start var såväl glada som laddade.
Strax innan kl 21 hördes den karaktäristiska skånska stämman i megafonen och folk ställde upp i två startled. Som vanligt var det Thomas Gjutarenäfve som drog i gång loppet. När kl blev 21 började ca 700 fötter röra sig från Sjöhistoriska museet och in mot stan för vidare färd mot Södertälje, Nykvarn, Mariefred…..
Stämningen i ledet var på topp, vädret var perfekt och alla skötte sig exemplariskt.
Efter ett par timmar valde de första att kliva av. Det är inte alltid kroppen och knoppen vill samma sak, och ibland är det klokt att lyssna på kroppen. De allra flesta var dock med till första supportsträckan vid Sturehofs slott. Många deltagare och nästan lika många väskor gjorde att det var lite stressigt för vissa att hitta sin väska och att få med sig det som skulle med men allt flöt ändå på och ledet rörde sig vidare ut i sommarnatten. Och vilken natt…. Ljumma vindar, fågelsång, en vacker soluppgång och glada deltagare. Att vara funktionär där var ingen tung uppgift.
När vi närmade oss Södertälje, efter ca 9 timmar, var det flera som valde att kliva av. Att vara vaken en hel natt, och dessutom gå hela tiden, är tyngre än man kan tro.
Resten fortsatte dock sin vandring med sikte på Nykvarn och nästa supportsträcka.
När man kommer till Nykvarn har man gått i tolv timmar. Tolv timmar är rätt lång tid och det börjar nog dyka upp en del skavsår så dags. Trots detta var det ca 150 deltagare som valde att fortsätta gå.
Solen sken obarmhärtigt, av det utlovade regnet såg vi inga spår, och värmen slet hårt på en del deltagare. Det, i kombination av många timmar till fots, gjorde att flera valde att kliva under dagen och när vi kom fram till Mariefred, efter 18 timmar, hade vid ungefär 90 st deltagare med oss. När vi lämnade Mariefred hade vi ca 70 deltagare kvar, så ett tjugotal valde att stanna där.
Trots en lång och varm dag till fots var det nästan 60 st som var med ända fram till Strängnäs där supportsträcka 4 ligger. Jag kan tänka mig att det var uppskattat att få tillgång till lite ny mat, kanske en ny tröja och lite uppmuntrande hejarrop från publiken, det ger ny energi. Tillräckligt mycket energi för att drygt 40 st skulle välja att fortsätta ut ur Strängnäs, in i sommarnatten mot Eskilstuna.
Natten var ljummen och ljus, så där som svenska sommarnätter kan vara när de är som bäst. Solen var nästan bara ner och vände innan den klättrade upp igen och fåglarna började kvittra. Drygt 20 deltagare hade förmånen att möta Eskilstuna strax innan soluppgången, efter trettio timmars promenad. Ett fåtal valde att stanna där, men 15 st vandrade vidare.
In till supportsträckan i Kvicksund kom 10 deltagare. Där möttes de av pigga funktionärer, som ju faktiskt sovit under natten, och lite publik som letat sig ut i det vackra vädret för att vara support eller bara heja på lite.
Solen stekte bra även på lördagen, det syntes inte ett moln men det fläktade en aning. Underbart väder, kanske, men inte så bra för dem som gått i över 36 timmar - och som vill fortsätta gå…. och gå…. och gå….. De gäller att orka få i sig både vätska och energi, vilket inte är helt lätt när kroppen är slut och helst vill sova.
Trots de många timmarna, trots den stekande solen, var det ändå nio deltagare kvar i ledet när passerat underbart vackra omgivningar, nästan av Bullerby-modell, mellan Kvicksund och Västerås.
Alla nio deltagare gled igenom suportsträckan, fyllde på energi både med mat och med publikstöd, och trampade vidare. Vägen mellan Västerås och Enköping går bitvis på lite större vägar, det är inte samma bond-romantiska omgivningar där, men humöret hölls upp och några timmar efter Västerås avtog den riktigt stekande hettan.
In i Enköping kom åtta varma och trötta deltagare, här märktes det att 48 timmar till fots började ta ut sin rätt, och tre stycken valde att stanna kvar i Enköping.
Fem stycken tycktes dock inte känna av så mycket, utan de såg starka ut och fortsatte målmedvetet mot nästa supportsträcka, i Hjälsta.
Ett par timmar senare, efter drygt 50 timmar, klev Björn Ohlsson av. Han hade då förbättrat sitt personbästa med flera timmar. Drygt 6,5 tim senare var det PerOla Axelssons tur att sätta sig i följebilen och så var de bara tre kvar.
Tre stycken, varav två stycken nybörjare (i alla fall i Fotrally-sammanhang). Richard Andersson är ju en duktig ultralöpare, så han har erfarenhet av många och långa lopp, men Agne Truss har ingen erfarenhet från något sånt här utan hon anmälde sig i slutet av april och började då träna på allvar. 50 mil/månad i maj och juni - och ett pannben av gjutjärn - tog tjejen från Södertälje upp på en topp-tre-placering. Fredrik Holst har varit med förr, senast i fjol var han med och blev trea, så det visste vi ju att han var stark.
Dessa tre varvade vid Sjöhistoriska på söndagskvällen och fortsatte sedan ut på andra varvet. Rookierekordet på 69 timmar krossades brutalt och det började spekuleras i om banrekordet på 87 timmar och 45 minuter skulle ryka.
Nästan 20 timmar efter att PerOla klivit av var det dags för nästa att ge sig. Då fick Fredrik Holst erkänna sig besegrad, efter sanslösa 76 timmar och 10 minuter. Kvar var Richard och Agne.
Timmarna gick, liksom deltagarna, och när de närmade sig Södertälje för andra gången hade de varit på fötter i över 80 timmar.
Kanske var det hemlängtan som gjorde det, men i Södertälje valde Agne att avbryta loppet och 81 timmar efter starten vid Sjöhistoriska museet utsågs Richard Andersson till segrare i Fotrally 2017.
81 timmar är inte bara segertiden, det är också rookierekord så det stänker om det och den näst bästa segrartiden någonsin i Fotrallys historia. Bara Fredrik Forsström och det årets tvåa, Jonas Davidsson, har gått längre.